Varför?
Mitt liv som de ser ut just nu är gravid o ensam, det gör ont i mitt hjärta och tårar rinner nedför mina kinder just nu...för bara några minuter sedan avslutade jag ytterligare ett "kapitel" i mitt liv, o de var att jag hade en pojkvän som jag väntade barn med. Nu väntar jag barn med en "vän". Han är nog den enda människa som lyckats knäcka mej ..som jag gav upp. Min lust, ork och tillit till honom och för honom finns inte kvar, jag litar inte på honom. De gör såå ont! Jag kunde aldrig drömma om att hamna i denna sits...o jag gillar de inte!
Vad ska jag göra, mina tankar är i uppror o jag kan inte tänka klart, det enda jag egentligen tänker på är vårt barn. Hur ska jag lösa detta..hur ska jag göra? Jag sitter här nu ensam, känner mej som den mest ensamma människa i världen! Mitt liv med en Pappan till mitt barn finns inte... Jag hade en dröm, en tanke..en bild av hur allt skulle vara o hur allt skulle bli! Mamma - Pappa - Barn..det är som att vakna upp ur en skön dröm..att vakna upp och inse att de var bara en dröm! E och jag brukade ligga i min säng o parat om hur de skulle bli då vårt lilla barn kom...hur vi skulle lösa allt till de bästa, hur vi skulle dela på allt, hur vi skulle lösa allt med sovning, rastning av hund städ tvätt o mat...men nu är jag ensam. Hur ska jag få detta att funka?
Ett scenario som jag har är morgonen...ett litet barn och en hund..en hund som verkligen måste ut o göra sina behov och få promenad..hur gör jag då? Just nu ser jag de som en omöjlighet...men de bara MÅSTE gå..det måste funka! En Mamma - 2 behov samtidigt! En måste kanske äta..eller ligger o sover medan en måste verkligen måste ut!?!
Jag vet inte..ska väll inte hänga upp mej på sånt nu...men alla mina tankar är ett kaos! Jag vet varken ut eller in..jag är sååå ledsen!
Ännu en sak som gör mej ledsen är min lilla Mamma! Hälsade på henne igår..hon är så sjuk! jag tror inte att jag vill fröstå eller vill inse hur sjuk mamma egentligen e! Men igår tror jag att jag förstod de lite...hon kunde inte andas. Hon kunde inte räta till sej själv i sängen utan att bli andfådd...Jag fick hjälpa henne som jag hjälpt så många människor inom vården! Det var fruktansvärt jobbigt...jag vill ha kvar min mamma! Jag vill inte att min mamma ska dö. Man är alltid ett barn då de gäller sin mamma...hur gammal man än blir så är man aldrig någonsin beredd på att förlora den som gav en livet...den som vigt sitt liv för min skull...den som fostrat mej till den jag är idag! En stor önskan jag har är att min Mamma ska få se mitt barn, att hon ska få hålla barnet i sin famn..och att mitt barn ska få träffa sin Mormor.
Jag önskar..hör nån mej? Mamma fyller 56 år idag. Jag hoppas o ber till gudarna att jag får se dej fylla 57 år oxå! Jag älskar henne något så oerhört mkt! Finns inga ord!
kl e halv 5 på morgonen o jag ska försöka sova..trots rinnande tårar. Hoppas att mitt liv vill ändras snart...att jag får vara glad och må bra.
Varför är det så svårt att finnas?
Man vill ju trots allt att folk ska se att man existerar.
Varför är det så svårt att älska? Det är ju trots allt nåt man lever för.
Varför är det så svårt att leva? Är det konstigt att man inte vill dö?
Man vill ju trots allt att folk ska se att man existerar.
Varför är det så svårt att älska? Det är ju trots allt nåt man lever för.
Varför är det så svårt att leva? Är det konstigt att man inte vill dö?
Kommentarer
Postat av: Tatiana!
Du känner dig ensam vännen... Men du ska veta att det är du inte. Jag finns här för dig om du vill...Och så många andra. Kram!
Postat av: jessi
älslingsgumman...jag ringer dig på ett tag!
puss
Trackback